Vad kan vara bättre att ägna sig åt en gråmulen novemberlördag än att gå på en pubrunda tillsammans med likasinnade? En sådan tur då, när en sådan insikt sammanfaller med ett av våra månadsmöten!
Denna gång startade vi på Bishops Arms på Vasagatan – något kamouflerat under byggnadsställningar. Dess bättre hittade ändå tolv vandringssugna ölfrämjare dit trots kamouflaget . Dess värre möttes de där av beskedet att den utannonserade mötesledaren Lars Bergvall - Svenska Ölfrämjandets levande ölencyklopedi - tyvärr inte kunde komma. Sällskapet fick istället nöja sig med undertecknade Cecilia Hansson som något förvirrad vandringsledare.
Dock, mötet började bra och efter någon timmes ingående granskning av Bishops Arms’ ölutbud gick vi vidare till Belgobaren tvärs över gatan för ytterligare någon timmes törstsläckande aktiviteter. Därefter fortsatte vi vår färd till ett tredje ställe för ölprovning, för även om inte Lars Bergvall var kroppsligen närvarande, hade han ändå hunnit avtala en provning av fyra olika öl. De flesta deltagarna verkade misstänka, att vi skulle hamna på något av Monks’ caféer. Men där tog de fel. Vi stannade istället redan vid Internationella Pressklubben på Vasagatan 50, där vi milt men bestämt skickades ner i källaren till glasdukade bord. Servitrisen kom ner med famnen full av champagne-korkförsedda 75:or som vi gjorde vårt bästa att öppna försiktigt och utan alltför mycket spill. Det var inte lätt. Den tredje sorten stod för pampiga ölkaskader, men vi lyckades i alla fall att få lite i glasen också. Temat för dagen var ljusa belgiska öl och var som följer:

1. Maredsous 6, Brouwerij Duvel/Moortgat 6%. Inte mycket till doft, ”sur häst som har varit länge ute i skogen”, tyckte dock någon. (Så nu vet vi hur en sådan luktar.). Men smaken var det inget fel på – belgiskt sött blandat med en del beska.
2. De Koninck, Brouwerij De Koninck 5%. Lite filmjölk i doften, smakade som en typisk belgare, god men utan att ge den riktigt himlastormande lyckokänslan.
3. Moinette blonde, Brasserie Dupont 8,5%. Detta var vår champagnesprutande öl som inte heller hade så mycket doft annat än lite sötma (dofterna kanske hamnade i taket och på golvet..). Parfymerad smak. Åsikten ”lite blaskig” hördes också...om en öl på 8,5%...
4. Livinus, Brasserie Van Eecke 10%. En mycket god och fyllig öl utan spritighet. Den bästa ölen enligt många. Den himlastormande lyckokänslan var nära.
Alla ölen var uppskattade och sällskapet verkade inte ens ha blivit alltför missnöjda med den förvirrade stand-in-ledaren. Hoppas jag.
Cecilia Hansson