I år fick jag chansen att besöka det norditalienska mikrobryggeriet Le Baladin i Piozzo, efter flera års suktande.

Jag fick hjälp och vägledning av Lorenzo Dabove, känd italiensk ölexpert. Det var nämligen inte lätt att klura ut hur man skulle ta sig till Piozzo - jag hittade varken bussar eller inkvartering på webben. Till slut blev det så att jag åkte tåg från Nice via Tende och Cuneo till Mondovì, där jag checkade in på Hotel Europa, 46 euro för ett snyggt enkelrum. Taxi till Piozzo kostade 29 euro, några andra kommunikationer verkar inte finnas.
Värt besväret? Jajamen, deras öl är utomordentliga, jag provade sju olika under vägledning av bryggmästaren Paolo, från ett lätt men välsmakande veteöl av belgisk typ till en utmärkt stout med god kaffesmak via saison, kryddöl, belgisk ale och bitter.
Mat fanns också, Le Baladin ingår i Slow Food-rörelsen och serverar bara lokala produkter tillagade med omsorg. Jag åt pasta med vildsvin och till efterrätt en len pannacotta som serverades med en granité på husets egen cider.
Paolo måste gå hem, Valentina tog över och ansåg att jag måste prova deras dessertöl Nöel. Lätta chokladtoner - jag föreslog att man använde detta till en ny efterrätt - Birramisù. Så kan det nog bli.
Nu var frågan hur man tar sig tillbaka de två milen till hotellet. Taxi finns inte i byn och angränsande platsers taxibolag har stängt för kvällen. Det löste sig genom att jag fick lift med en i personalen som slutade klockan 24. När det var dags att gå kom chefen Teo Musso och plockade fram en flaska Xyauyù barley wine (som skall släppas lite senare i vår) - en enastående avslutning på kvällen, påminde något om Samuel Adams Utopias men naturligtvis inte lika alkoholstark.
Morgonen efter vaknade jag ganska pigg av ett sms "hemifrån" Courségoules att det var -2 grader och 10 cm snö på morgonen. Vinterns första snö!