Hustrun och jag har precis kommit hem från vår årliga vandringsvecka i Cornwall; kanske är någon intresserad av våra erfarenheter...

I Cornwall möter man våren, mer i år än de senaste åren. Runt 10 plusgrader på dagarna, en blandning av regn, mulet och lite sol ibland, frisk till hård vind. Massor med påskliljor och blommande träd och buskar.

Vi flög till Newquay via Stansted - lite lång väntetid, men airside finns en Wetherspoon-pub så det går att härda ut.

Vi vandrade tre sträckor längs sydvästkusten med buss emellan: från Perranporth strax söder om Newquay till Hayle nära St Ives, sedan St Just - Cape Cornwall - Sennen Cove och slutligen Treen till Marazion. Det anses som ganska tuffa sträckor, leden är oländig och slingrig, både i höjd- och sidled, så det går inte fort, särskilt inte med kraftig motvind.

Pubarna i Cornwall är ganska gammaldags och trevliga; de flesta har bara lokal real ale (ja förutom all internationell lager och annat skräp förstås), men de senaste två åren har urvalet blivit tristare.

St Austells pubar är dem man träffar på mest, och de har för det mesta bara Tinners (bitter) och Tribute (best bitter), fast St Austell gör en hel del olika och intressant cask-öl.

Av Skinners utbud ser man egentligen bara till Betty Stogs och Cornish Knocker, båda bra, men var är deras andra öl? Några minns kanske deras Jingle Knockers från i julas...

Sharps-pubarna har goda Doom Bar, och på ett enda ställe hittade vi Sharp's Eden, gjord för Eden Project på humle odlad där.

Vårt första stopp på vandringen var puben Driftwood Spars i St Agnes, där ägaren Gordon brygger Cuckoo Ale. Inte så märkvärdigt, lite örtton i smaken. Gordon håller på att sälja puben så det är osäkert vad som kommer att ske med ölet.

I Penzance bodde vi på The Pirate Inn där vi känner värdparet Paul och Erica sedan några år. Det blev en pubrunda i ösregn, till riktigt intressanta pubar: First and Last, The Turks Head, Admiral Benbow m.fl. Vi avslutade vandringen i Helston, på The Blue Anchor, där man gör ett antal öl som kallas Spingo. Det ska vara speciellt, med medeltida anor, men smakade tämligen ordinärt. Vi provade tre sorter och besökte lilla bryggrummet, som nog inte skulle godkännas av svenska myndigheter (nedersta bilden).

En annan speciellt trevlig pub som vi nu återsåg var The Logan Rock i Treen.

På hemvägen (vi åkte National Express buss från Bodmin till London, 6 1/2 timmar) gjorde vi ett kort stopp i London. Under kvällen fick vi för oss att vi skulle inspektera f.d. Head of Steam vid Euston Station, numera Doric Arc (hur kan man göra ett sådant nedbyte i namn?), men klockan hade blivit 23 och entrén släcktes inför våra ögon. Vi ägnade oss istället åt att beundra den totala månförmörkelsen.

På väg till Heathrow med Piccadilly Line insåg vi att vi behövde äta lunch, steg av vid Hounslow Central och gick på The Moon under Water (Wetherspoon). Jag brukade äta lunch där under den tid jag hade jobbanledning att åka till huvudkontoret tvärs över gatan. Nu är dom med i GBG och hade 12 real ales, fast vi drack svart tjeckisk Herold och ukrainsk Weissbier Etalon. Den är värd ett besök på vägen till flyget från Heathrow.